Liverpool FC Supporters Club
SWEDEN

Det glada 20-talet

1920-talet kallas ofta för "The Roaring 20s" och decenniets början var tveklöst en spännande tid för Liverpool Football Club.

Under managern och irländaren David Ashworth, en av få fotbollsdomare som blivit ledare i en klubb, vann Liverpool ligatiteln 1922. 

Ashworth lyckades få ut mesta möjliga av spelarmaterialet och under hans ledning började Elisha Scott att bilda skola. Med sin dominerande närvaro i Anfields mål satte han nivån för målvakter som visste hur man styrde ett försvar.

Evertons och Englands hjälte William "Dixie" Dean rankade Scott som den bästa målvakt han någonsin spelat mot och genom endast släppa in 36 mål var han en stor anledning till att laget vann titeln. 

Säsongen efter upprepade laget bedriften, men utan den lille irländaren vid rodret. I vad som kanske är det största mysteriet i Liverpools historia lämnade "Little Dave" Anfield för att leda krislaget Oldham som klubben i hans hjärta. Dessvärre lyckades han inte rädda dem från nedflyttning.

Efter nytt ligaguld 1922/23 blev det mindre att jubla för när "The Roaring 20s" övergick i "The Hungry 30s". Fansen fick däremot sin vilja igenom när The Kop utvidgades och fick ett tak med plats för 28 000 åskådare 1928.

Sorgligt nog för folket så innebar 30-talet både depression på och utanför planen när laget cementerade sig i mitten av tabellen. Det kom att dröja till efter det andra världskriget innan fansen fick något att sjunga om på riktigt igen.

* Billy Liddell skapade Liddellpool.

Säsongen 1946-47 debuterade två lovande ungdomar; Billy Liddell och Bob Paisley värvades båda från amatörklubbar av managern George Kay innan kriget. 

Genom att kombinera nya begåvningar med Newcastles etablerade forwardshjälte Albert Stubbins fick Liverpool den fördel man behövde för att återta titeln ännu en gång - den femte i historien.

Liddells och Paisleys partnerskap blommade tre år senare då de gjorde varsitt mål i cupsemifinalen mot Everton, vilket förde Liverpool till FA-cupfinal mot Arsenal (0-2) på Wembley. 

Paisley blev dock petad av Bill Jones inför finalen och var så besviken att han funderade på att lämna klubben.

Petningen av Paisley var ett beslut av klubbstyrelsen, som på den tiden ansvarade för laguttagningarna. Oviljan att förändra och följa med i tidens utveckling kunde i förlängningen bara leda till en sak: Nedflyttning. 

1953 undvek laget degradering med minsta möjliga marginal, men 1954 var fiaskot ett faktum och sorgen enorm bland fansen. Smärtan lindrades inte direkt av att grannarna Everton var på väg upp.

En dyster och mörk tid sänkte sig över Anfield och inte ens det installerade strålkastarljuset (1958) kunde förändra vad som måste tett sig som en permanent närvaro i division 2. 

Men… Där fanns ändå en strimma av hopp när ex-spelare som Bob Paisley och Phil Taylor stannade i klubben och anslöt sig till "The backroom staff".